God Hjul

Published 2013-12-20

Stockholm är i stora delar byggt för bilar. Motorvägar och trafikleder genom stadskärnan är ett tydligt bevis på de prioriteringar man hade under senare delen av 1900-talet: bilen först.

Jag trivs med att köra bil, men jag ser det som självklart att en hållbar stad inte byggs runt bilen som främsta transportmedel. Utspridningen som bilprioriteringen leder till skapar uppenbarligen mindre attraktiv stad. Teknikutvecklingen har lett till att många vill – och kan – göra annat under transporttiden som man inte kan eller bör göra bakom ratten. Bilförsäljningen vacklar och oljepriserna går stadigt uppåt. Och även om framtidens extremt miljövänliga bränsle skulle uppfinnas redan imorgon så återstår bilens främsta problem i en växande storstad: utrymmet. Det finns inte plats för sprudlande stadsliv, attraktiva bostäder, cyklister och massor med bilar samtidigt. Så vilken ska bort?

Det gläder mig att fler och fler börjar peka på bilen som det svarta fåret, och att stadslivet är det som ska prioriteras. Bilarna behöver inte ens försvinna – bara minska rejält i antal – för att lösa problemet.

I denna kontext har jag väldigt svårt att förstå prioriteringen på Förbifart Stockholm (som inte ens är en riktig förbifart). Är det verkligen så viktigt att fortsätta med 1900-talsplaneringen? Tänk vad mycket bra saker man hade kunnat åstadkomma för de pengar "förbifarten" kostar i anläggningar och räntor. Men nej, man tycks ha dikterat att det ska bli en rejäl hjulklapp till Stockholm, kosta vad det kosta vill.